Sista veckan i Groningen

Jag klarade det! Igår fick vi betyg för den sista inlämningsuppgiften och jag blev godkänd. Så jäkla glad, nu har jag klarat alla kurser och åker hem med 30 studiepoäng som planerat. Har nog tvekat ibland om det skall gå, om jag skall klara allt eftersom jag upplevt att nivån här är mycket högre än i Finland med det gick!

I onsdags efter vår stora avslutande presentation och diskussionen åkte hela klassen på middag. Bra avslut på en hektisk termin.

Bästa grupp 4 <3

I torsdags bjöd jag projektgrupps killarna på potatismos och köttbullar. Sen satt vi och drack bers och vin och konstaterade att vi är grymma och hur ledsna vi är över att vi aldrig mera kommer sitta vid samma bord och svära över OmniTRANS.

Igår flyttade jag ut från Korno och hem till Folkert istället. Jag hade bokat ett Airbnb från 1 juli men natten mellan 30 och 1 hade jag inget boende men Folket var snäll och lät mig vara inneboende hos honom. Gårdagen spenderades alltså med städ- och packkaos, sen sov jag på Folkerts soffa tills det var dags för avskedskaffe med Thais. På kvällen fyllde Xander 21 år och det firades på Klein Amsterdam med hela kompisskaran.

Idag har jag flyttat in i Airbnb rummet jag hyr tills måndag.  Det är ett 15 kvm rum med delat badrum och kök. Super mysigt och hon som hyr ut rummet är en söt pensionerad tant. Ikväll skall jag dricka vin med Thais och några andra brudar. Tvekar lite på om jag skall sätta på smink eller ej, alla jag har träffat de senaste dagarna bara gråter haha. Alla säger att det är som att leva i en mardröm och ingen vill åka hem. Stackars barn, nog för att jag känner samma men it's a part of the deal. Vill mest bara att det skall vara över, orkar inte med mera tår fyllda farväl. 

 

Throwback Monday it is

Ikväll fick jag för mig att läsa gamla inlägg från tiden då jag var i Australien. Är så glad över att jag bloggat i så många år och har så många minnen sparade här på bloggen. Man märker tydligt hur mycket man har glömt på 3 år och jag blev minst sagt chockad när jag läste vissa inlägg. Härregud hur ung och dum var man inte? Tänk på hur mycket som kunde ha gått snett, snedare än det redan gick. Får fan vara glad jag har livet och benet i behåll. Hade ju kunnat få en blodförgiftning och blivit tvungen att amputera benet! Haha. 
 
Ett av målen jag hade medan jag var i Australien var att klättra i bergen på Tasmanien. Sagt och gjort. Bilden nedan visar dock hur dåligt det kan gå om man inte tar skavsår på fullaste allvar!
 
Jag har tagit några screenshots från tidigare inlägg för att få med texten jag har skrivit till dessa inlägg. ALLTSÅ SER NI BENET? gud. 10 timmar efter denna bild togs sövdes jag ned för operation. 
Som tur va så hade jag raggat upp 3 svenska tjejer under 7 dagars touren runt Tasmanien. De hälsade på mig varje dag på sjukhuset och en dag hade de med sig en Angry birds balong och svenskt godis. Love!
 
Efter operationen flyttade jag in hos en snäll familj som jag hade hittat på couchsurfing.com. Helt otroligt att de tog in mig i sitt hem. Där bodde jag i 2 veckor(gratis) eftersom jag missde mitt flyg tillbaka till Brisbane pågrund av operationen. Varje dag kom en sjuksköterska och plåstrade om mitt öppna sår på benet. Efter två veckor flög jag äntligen tillbaka till Brisbane där jag hade skaffat mig vänner jag kunde bo hos. Lucky you.
 En annan tanke som slår mig är hur fan orkar man leva på detta vis haha ? Spänannde jo visst men är man inte lite orolig? Desstuom medveten om att man borde gå på kryckor de två kommande månaderna för att såret skall kunna läka ihop ordentligt.(såret syddes aldrig ihop utan lämnades öppet för att det skulle kunna växa ihop inifrån och ut under daglig putsning. Detta så att inga bakterier skulle kapslas in och orsaka en infektion igen)
 
 Haha detta hade jag helt glömt, att de kom med en speciell hiss för att lyfta ner mej och en 80 årig gammal gubbe i rullstol. Goals? Not. Minns att folk tittade bekymrat på mig då jag slängde upp min 55 liters backpack på ryggen och hoppade iväg på ett ben till flygtåget. Och inte en gång så tyckte jag att kanske det räcker nu ? Antagligen gjorde jag ju men på bloggen verkar jag vara så jäkla positiv fast jag var fattig och nyopererad. haha. Och att jag blir upplockad av en golfbil anses som Lyx!
 
Såhär i efterhand är jag bara glad att allt löste sig någolunda smärtfritt. 3 veckor efter att jag hade kommit till Brisbane flög jag faktiskt hem efter 9 månader på vift. Enought is enough! Jag skulle gärna åka tillbaka till Austrailen vilken dag som hälst, men denna gång skulle jag nog oroa mig mer. Antagligen spara ihop mera pengar så jag skulle slippa bo på folks soffor och ta med ett välutrustat förstahjälp kit! Prio ett!
 
 Provocerande much? Men jag måste ändå skratta när jag läser texten ovan. Såhär i efterhand vet jag ju att studie åren är några av de bästa åren och de har gett så mycket. Det gjorde dock resandet också, det gav vänner, minnen och kunskap för livet. Kunskap om andra människor, länder, kulturer, men mest om en själv. 
 
Så nu är jag här nästan 4 år senare, endast ett år kvar av mina studier till byggnadsingenjör. Är 23 åriga Ida lika taggad och sugen på livet som 19 åriga Ida var? hmm, kanske. Idag är jag väl mera realistisk(mera tråkig) och vill välja en säkrare väg än att sälja allt packa och dra till god knows for god knows how long. 
 
 
 
Visa fler inlägg